På nätet är, i olika grad, ofta anonym. Anonymiteten gör att många vågar mer än de gör i verkligheten (Digitalis filosofi) vilket kan vara både bra och dåligt. Om man tänker utifrån onlinekurser så gör den relativa anonymiteten för många att de vågar diskutera och vara aktiva i kursen. På kursen kan de själva skapa sin identitet utifrån det de skriver och de bilder de lägger upp. Det blir mer fokus på innehåll än deltagarnas kön, ålder, utseende mm (Identity in online learning i Education for a digital world). Något som jag ser som en negativ sida är att anonymiteten gör att deltagarna kanske inte känner sig lika delaktiga och blir mindre aktiva i kursen. Det känns lite läskigt att diskutera med människor som man inte vet vem dem är. En onlinekurs kan också kännas mindre "seriös" pga anonymiteten. Vem vet om man smiter lite?
Min erfarenhet säger mig att anonymiteten på onlinekurser är något man som lärare behöver jobba med. För att få till ett bra samtal och samarbete på en onlinekurs krävs det att studenterna känner varandra lite. Det är svårt att våga ta kontakt med någon som man inte vet vem det är.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar